Mitt hundliv
Mitt hundliv började redan 1971 med att en Chow Chow flyttade in i familjen, Geishan. Geishan var en familjehund och mycket självständig som chowar i regel är, men det hindrade inte mig att lära henne diverse konster. Med tillräckligt gott godis kan även en envis chowe lära sig att sitta fint.
Efter en massa år med studier och jobb, kom äntligen tillfället som gjorde det möjligt att skaffa hund igen. I juni 1991 åkte jag till Sobelkustens kennel på Gotland och hämtade min lilla sheltie Ronja. Ronja tog LP i alla lydnadsklasserna och blev Svensk lydnadschampion, SLCH, 6 år gammal. Ronja blev även uppflyttad till Lägre klass spår och utbildad kantarellsökshund. Mitt stora hundintresse gjorde att jag även utbildade mig till SBK Instruktör under den perioden. Tack SBK Göteborgsavdelningen för det förtroendet.
I och med framgångarna med Ronja vaknade mitt intresse för att träna och tävla i bruksgrenarna. Jag köpte mig då en brukshund 1997, en Belgisk vallhund Groenendael, från Kennel Nightrunners. Mio öppnade en ny hundvärld för mig, brukset och belgarna. Mio blev champion i bruks och lydnad samt utställning. Han blev även utbildad eftersökshund.
År 2000 flyttade ännu en belgarpojke hem till våran lilla flock. Det var Tango (Tango-Tara van Lanas Hof) 8 månader gammal import från Holland, samägd med Mona Thorsén på kennel Nightrunners. Oj vad han lärde mig mycket om hund och hundspråk. Det var en riktig tuffing, helt rå men otroligt vacker. Tango vann det mesta på utställning, vad sägs om Best in Show 2 ggr varav en på rasspecial, BIG2 och BIG4 på MyDog, han fick CK på alla utställningar och så småningom sitt championat. Vi tävlade även i bruks och lydnad. Vid det här laget hade jag även utbildat mig till SBK allmänlydnads-
lärare.
Jag har alltid längtat efter sheltie igen, dessa snälla, söta och smarta små hundar, men belgarna kommer alltid att ligga mig varmt om hjärtat. Det var på en utställning i Visby som jag blev blixt-
förälskad i en liten svart vit sheltiehane. Han var så sunt byggd och jättetrevlig mentalt. Det visade sig att han var en ”Amerikan”. En sådan ville jag ha. Sagt och gjort, jag beställde en hane från samma uppfödare. Det blev Billy, våran drömhund. Nu håller vi oss till de Amerikanska linjerna då jag upplever att dom är friska och robusta.
Åsa Sjöberg
Dipl. SBK Instruktör
Dipl. SBK Allmänlydnadslärare
Cert. Canineopat
Dipl. Massageterapeut